Idag var det dags. F hade tid hos tandläkaren för avtryck till tandställningen. Vilken liten hjälte jag/vi har. Har själv inte provat detta, men flera som jag pratat med säger att det inte är en mysig upplevelse! Jag såg tårarna bränna i ögonen på henne när de tog avtrycken i överkäken, men hon sa ingenting. Tur att hon själv var väldigt positivt inställd till allt detta med tandställning (hon vet ju inte vad hon ger sig in på)... Men detta tyckte hon inte var trevligt! Nere gick bättre = hon upplevde inte det lika obehagligt. När vi var på väg hem så berättar hon:
- Vet du mamma, när jag låg där så tänkte jag hela tiden "det är snart klart, jag klarar det"....
Lilla vän vad det skär i mammahjärtat när man hör sånt där.
I övrigt tycker hon att det ilar lite i hörntanden de har slipat ner, vilket är förståeligt. Efter nyår är det dags att fara tillbaka och få den på plats. Nu är det mer funderingar på hur den ska sitta fast osv... Nåja, det är bara försöka svara på det jag vet.
Idag ringde dessutom de från skolan och ville prata lite om hennes tal, eller snarare om de ljud hon inte hittat fortfarande. Hon har ibland ett lite slarvigt "s" och "r"-ljudet sitter inte längst fram i munnen (rullande) utan mer som en grötig skåning långt bak i munnen/halsen. Vi tränar lite hemma, (helt på egen hand, hon har aldrig haft hjälp av talpedagog). Men jag berättade också att vi kommer nog att ligga lite lågt med träningen här framöver eftersom hon ska få tandställningen och det då inte ger henne de optimala förutsättningarna precis. Vilken även spec.-pedagogen förstod. Nåja, var sak får ha sin tid. Det löser sig alltid ändå till slut.
tisdag 1 december 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar